EUROTRIP MADNESS DELUXE

That's it, folks!

Nu var det slut även på det här virtuella äventyret, som egentligen tog alldeles för lång tid (sorry). Hoppas ni har hängt med ända till slutet, annars har vi gjort allt i onödan. Nästa gång en reseblogg uppförs blir det något mycket större, mer high-tech och coolare. Lovar.

Budapest var bäst, Ukraina häftigast och Berlin trevligast. Tack för oss!

Gdansk

Framme i Gdansk fick vi vänta på ett café i några timmar tills att Håkan hade slutat skolan. Vi promenerade hem till honom och lämnade våra väskor, fräschade upp oss, Håkan gick på en föreläsning och efter det gick vi till Medyk, en skolmatsal där de brukar äta ganska ofta eftersom det är väldigt billigt (typ Milk bar som vi stötte på i Wroclaw en månad tidigare). På kvällen var vi nere i Gdansks centrum och fikade, åt äcklig fusk-cheesecake (tydligen var den österrikisk? surprise). Men sällskapet var fantastiskt och det var alldeles underbart att få träffa Håkan igen. Efter att ha suttit och pratat ett bra tag vandrade vi hemåt och lagade mat och sov. Det låter som att vi bara åt en massa den här dagen, men det är inte riktigt sant. Inte riktigt.

Nästa dag, vilket också var dag 46 på vår resa, åkte vi tillsammans med Håkan ut till Sopot, som ligger alldeles vid vattnet. Vi var ute på en lång brygga och tittade på vattnet och utsikten. Senare åkte vi till Håkans biokemi-föreläsning, och vi kan härmed vittna om att polska föreläsare är de sämsta som finns. Punkt slut. På kvällen köpte vi en jäkla massa godsaker från brödtanten i närheten där Håkan bor, och satt och svullade i oss hela kvällen över en massa babbel. Trevligare sällskap får man leta länge efter. Inlägget om Gdansk blev ganska kort, men det finns inga ord att beskriva vänskapen och kärleken vi har för Håkan och hur kul och underbart vi tyckte det var att få se hur han har det i Polen. Vi saknar honom varje dag. En bild säger kanske mer än tusen ord…?

Krakow

Nattbussen över gränsen tog längre än väntat. Egentligen var det precis så lång tid som det stod att det skulle ta, men själva förflyttningen över gränsen mellan Ukraina och Polen tog ca 3 timmar. Bagage (dock inte vårt), papper och pass skulle kollas. Bussen rullade 10 meter, stannade, rullade 10m, stannade… och så vidare. I som sagt, ca tre timmar. Det var Eastern Bus from Hell.

Vi var framme jättetidigt på morgonen, och busschauffören lyckades låsa in oss i bussen, vi (särskilt jag, Olle) blev förbannade och det hela slutade med att vi stod utanför bussen och skrek på varandra. Olle VS. rysk sköken busschaffis utan tänder.

När jag varvat ner gick vi och framkallade två digital-bilder på en fotoaffär, som vi sedan skickade med posten. Vi tittade på stadens obligatoriska slott, gick i en galleria, åt choklad, tittade på stan (som var ganska vacker) och slutligen träffade vi Kei, vår värd. När vi var i Budapest träffade vi två japaner och det visade sig att en av dem bodde i Krakow. Vi sa att vi skulle dit några veckor senare och han erbjöd oss att sova hos honom, vilket vi givetvis tackade ja till. Kei tog med oss till en pub och vi fick träffa några av hans vänner. När vi sen skulle sova fick vi ta hans säng och bredvid den fanns ett jätteläskigt eluttag som inte riktigt fungerade längre. Han berättade att huset han bodde i var byggt av kommunisterna när Polen/Krakow var under sovjetisk makt och det var tydligen så att kommunisterna använde sig av speciella material när de byggde hus, material som inte längre används och knappt finns att få tag i. Därför är det väldigt dyrt att renovera eller bygga om lägenhetshusen, och därför är eluttagen väldigt opålitliga eftersom de är så gamla och slitna. Det enda som någorlunda fungerade i hans rum var det glapp i, så det sprakade och hade sig nästan hela tiden. När det var mörkt såg man gnistorna flyga ur uttaget. Och där sov vi.

Nästa dag åkte vi ut till ett område vid namn Nova Huta, som skulle vara väldigt häftigt, men vi blev något besvikna. Visst var det ganska maffigt, men inte alls som vi hade tänkt oss. Vi åkte in till stan igen och åt jättegod pasta till lunch. Sen hittade vi till en föreläsning på judiska museet, där någon kvinna föreläste om Kabbalah. Men hon kom aldrig fram till något och det var ganska dåligt. In till stadskärnan igen och träffade Kei och några andra av hans vänner, som vi åt polska piroger med, och så hem för att packa ihop våra saker och ta nattåget vidare till Gdansk, vår slutdestination och hem till en person vi längtat väldigt mycket efter.